<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>&quot;Upplysningen&quot; Feed</title><link>http://upplysningen.healing-akuten.com/</link><description>&lt;p&gt;Hej, här startar jag nu upp en blogg där jag kommer att lägga in funderingar och refllektioner då och då. Du som varit till mig kan gärna lämna en kommentar om konsultationen/behandlingen så andra får veta hur du upplevde det hela. &lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att läsa inlägg från mina kunder eller göra ett inlägg: Välj kategori uppe till höger - mina reflexioner/klientkommentarer. Klicka därefter på kommentarer nedanför min text. &lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Du kan kontakta mig och läsa mer om mig och mina terapier via:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://www.healing-akuten.com&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;www.healing-akuten.com&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;mailto:info@healing-akuten.com&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;info@healing-akuten.com&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;</description><item><title>Utbrändhet eller uppvaknande</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=27</link><description><![CDATA[  Med risk för att sticka snoken i ett kontroversiellt getingbo vill jag skriva om ämnet som kallas ”utbrändhet”. Jag skriver utifrån egen erfarenhet samt av att personligen känna/ha träffat många i liknade situation. Jag arbetade som sjuksköterska när jag gick in i den omtalade väggen.  
 Vad som är allra viktigast att betona är att alla dem som berörs av detta ska veta att de INTE är svaga, eller misslyckade. Det krävs stort mod, stor styrka att ta sig igenom en sådan här fas i livet. Inte enbart behöver man tampas med sig själv och alla (van-) föreställningar man har, utan också med alla institutioner som blivit som självgående monster som ej längre är till för människans bästa. Man talar till och med om dem som egna väsen. ”Sjukhusväsendet”, ”skolväsendet” etc.  
 Även dessa väsen är i förändring vilket jag anser är ett måste för att möta den förändrade värld och människa vi är på väg att få/bli. Tyvärr så är jag medveten om att människor kommer i kläm under denna process. Både människor som arbetar i vården och vill så väl, och bland dem som söker hjälp.  
 Enligt min uppfattning har fenomenet att göra med en kraftig energiförändring hos människan, en förändring som kroppen har svårt att anpassa sig till. Speciellt hormonkörtlar och nervsystem tar tid på sig att assimilera sig till den nya energin. Hormonkörtlar som en längre tid gått på högvarv under stress, klappar ihop och får i stället underfunktion. Nervsystemet får problem att hantera all ny information. Det blir som att köra bil mitt i Rom. 
 Förändringen ligger i tiden för vad vi som mänsklig ras är på väg att utvecklas till. För de som gått före, som fick dessa problem lite längre tillbaka i tiden, var det allra tuffast. Med tiden kommer förändringen att bli lättare för dem som kommer efter. Det är som med den hundrade apan; när tillräckligt många tagit till sig något nytt, då slår det igenom på bred front utan allt för mycket kamp. 
 En del talar om ett högre medvetande där all form av dominans skall balanseras. Även ex. ”sjuklhusväsendet” är stadd i förändring där den gamla rollen med läkaren sedd som allvetare, håller på att försvinna till förmån för människans egen inneboende kunskap om sig själv. Jag ser fram emot ett mycket bättre sampel mellan den som söker stöd och dem som ger stöd. Samt att våra politiker främjar möjligheterna till detta. 
 Jag tror sålunda att det handlar om en sorts uppvaknande. Många som kämpat sig igenom en sådan period i livet, vittnar om att man ej är densamma som innan det hände. För många innebär det förändring på många nivåer; arbete, relation, vad som är viktigt i livet, att kunna prioritera sina egna behov för att sen kunna finnas för andra. 
 Detta är enligt min mening inte egoism utan handlar om att ta ansvar för sig själv, sin hälsa och sina egna behov. Om vi inte ser till våra behov först, finns ingen ork kvar till slut för att orka finnas där för andra. Likt Fågel Fenix som flög upp till solen, blev bränd och återföddes i ny kropp, har vi att hantera en kropp som behöver allt vårt stöd för att hitta den nya balansen. Det som förut fungerat, funkar inte längre och vi måste hitta nya sätt att förhålla oss, nya tankebanor behöver växa fram ,nervsystemet hitta nya vägar etc. 
 Sjukvården vet inte vad man ska göra med oss. Med tiden har viss förståelse kommit men det man kan behöva som mest – tid för vila och läkning – finns ej att få. Kroppen behöver mycket vila, sinnet behöver lära sig att tänka i nya banor, självkänslan behöver mycket kärlek, m.m.  
 Mycket viktigt är att se att den som har störst ansvar för min hälsa är jag själv. Det handlar om att inte fastna i en offer-roll utan vara villig att släppa gamla föreställningar som ej längre gagnar mig. För detta är inte ett permanent tillstånd! Med eller utan hjälp tar de flesta sig igenom och kan med tiden se att det även kom något positivt ut av det hela. Ofta en nystart på ett eller flera områden i livet. 
  Summa summarum:  Många människor som kämpar/kämpat sig igenom en sådan här förändring, och som ser på sig själv som svaga och misslyckade behöver byta självbild! Det är en vanföreställning att ni inte är bra! Bara för att samhället inte (ännu) kan se detta att ni gör ett hästjobb för er själva, planeten jorden, och hela mänskligheten för att skapa balans, så betyder det inte att deras uppfattning är sann! 
 Hälsar Irene    
 ]]></description><pubDate>Thu, 03 May 2012 12:02:13 +0200</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Tankar och (van-)föreställningar</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=26</link><description><![CDATA[  I min verklighet är jag helt på det klara med att vi skapar våra liv med hjälp av våra tankar och föreställningar. 
 När livet varit traumatiskt, eller känts trist och stillastående, tycker vi ofta att: ”Nu borde det väl vara min tur att få glida på ett bananskal ett tag”! Men sällan tittar vi på vilka tankar och föreställningar vi matar oss med dagligen, dessa vilka är med och skapar vår morgondag. 
 Vi förutsätter att det borde finnas någon rättvisa och att lotten nu ska falla på oss! 
   
 Livet är aldrig utlovat att vara lätt, ej heller ”rättvist”. ALLA får sin beskärda del av prövningar och sorger. Det är hur vi klarar av att förhålla oss till dessa, som avgör utgången och som leder till att vi stärks inför kommande utmaningar.  
   
 ”Det enda beständiga är ständig förändring”. Livet förändras varje stund vare sig vi vill det eller ej. Genom att ha ett mer aktivt förhållningssätt till detta kan vi bli stärkta i stället för att känna oss som offer. Först krävs en vilja att då och då titta på oss själva och de föreställningar vi bygger vår verklighet på. Efter att ha fått insikt om hur vi faktiskt tänker och reagerar kommer viljan och vår intention att förändra. När vi nått så långt kommer successivt lösningarna på HUR vi kan agera, till oss på ett ofta mirakulöst sätt! Det kan vara via något vi läser, någon person vi möter, eller något vi plötsligt fick ett infall att titta närmare på. 
   
 Ju mer vi utmanar vår ”trygga zon”, genom att se lite bortom det som hittills varit välkänt och bekvämt, desto mer utdelning får vi. Genom att vara aktiv i dessa beslut upplever vi att vi kan påverka samt att vi har viss kontroll över våra liv. Detta stärker oss som människor. 
 För livet behöver INTE vara något som ständigt drabbar oss och får oss att känna det som att vi är offer för omständigheterna. 
   
 Jag är helt övertygad om att vi inte kan nå längre än så stort/långt vi kan föreställa oss. Därför behöver vi ha visioner. Och dessa kan behöva vara betydligt större än vad vi någonsin kan drömma om! Det är ur detta vi skapar förändring och tillväxt. Att våga vara pionjär och gå före den stora skaran är det som genom tiderna har bidragit till förändring. Det hade inte blivit mycket till utveckling utan dessa nytänkare, som vågade utmana sin och andras föreställningar. Nu menar jag inte att alla ska vara pionjärer. Men det vi alla gör i vår verklighet får på olika sätt inverkan på andra. 
   
 Hoppas att allt fler tar till sig detta att allas våra tankar, föreställningar och beslut faktiskt spelar roll! I första hand på det enskilda planet men också – i dessa förändrings tider – för alla våra medmänniskor. 

 Vårhälsningar till er alla! Irene 
 ]]></description><pubDate>Sun, 15 Apr 2012 12:17:49 +0200</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Förlossning</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=25</link><description><![CDATA[  Det är inte bara Kronprinsessan Viktoria som nedkommit på senare tid. Så även jag. Dock inte alls på ett lika "trevligt sätt". Jag har vid två tillfällen vänt ut och in på mig själv och det känns som att jag tömt ut allt vad där finns att tömma. Men det känns inte bara som en tömning utan även som en pånytt födsel av något slag. Jag kommer på mig själv med att gå omkring och småle och känna lycka (utan anledning). 
 Första dagen efter första "förlossningen" - som för övrigt varade två dygn - då jag kunnat äta och orkade stå på benen igen, gick jag ut i trädgården. Det var första riktiga vårdagen. Bina i skorstenen vaknade och yrade omkring både inne och ute. Plötsligt ropade min son: Titta mamma, och pekade upp i skyn. Strax ovanför mig svävade en Kungsörn. Den vände och flög fram och tillbaka några gånger rakt ovanför min skalle, strax över trädtopparna. Sen började den cirkla i allt större varv runt mig för att så småningom försvinna. 
 Till saken hör att jag är född i dagtecknet Men - Örn enligt Mayakalendern. Så när jag får närkontakt med mitt element känns det speciellt. Det kändes som att den ville visa att den finns här för mig. Örnen var inte alls rädd fast sonen både ropade och sprang omkring under den. Jag tackade för besöket och ropade ut att jag känner mig pånyttfödd på något vis. 
 Andra "förlossningen" kom i torsdags. Jag vaknade med en "inte bra" känsla. Lätt huvudvärk och illamående var mest framträdande. Detta eskalerade så till kvällen var jag helt däckad. Jag fick kräkas flera gånger och var matt och hade hjärtklappning. När detta vände under natten och jag var på G igen dagen efter så kände jag mig igen fånigt lycklig! 
 Under flera års tid har jag varit känslig för Moder Jords rörelser, och även av atmosfäriska förändringar. Förr blev jag alltid fullständigt utslagen, oftast runt ett dygn, och det enda jag kunde göra var att vila och vänta. När jag orkade kolla text-tv eller nyheter fick jag alltid bekräftat att det varit jordbävning eller vulkanutbrott någonstans. På senare tid verkar jag klara detta bättre. Jag kan känna av det men inte helt gå i däck. Ända tills i torsdags. 
 När jag sen kollade på webbnyheter så ser jag att det då varit kraftiga solstormar, samt både jordbävning och vulkanutbrott i Japan. Och vad gäller solstormarna så ansåg man att de skulle kunna påverka elektronik på jorden. Jag kanske är en Hubot!!! Eller vad de nu heter. Jag har inte sett serien "Riktiga människor "men inte undgått att se/läsa lite om den. 
 I mitt mayanska horoskop så finns en text om hur jag fungerar. Den lyder som följer på engelska: 
 You are a member of the one global family, a planetary server and transformer. 
 Through your Gaia, I am also transformed! I am awakening as the return of divine Love and Light. We are all one. Gaia, as you awaken, I heal myself. As I awaken, you are healed, and together our petals open ecstatically to the new Sun of Flowers.  
 Kram på er Alla    
 ]]></description><pubDate>Tue, 20 Mar 2012 15:59:52 +0100</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Hälsans Hus</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=24</link><description><![CDATA[  Jag vill bara dela med mig att jag under februari-mars (till en början...) behandlar på  Hälsans   Hus i Visby på Tisdagar.  Lokalen är våningen ovanpå Vårdcentralen Visborg på gamla P18 området. 
 Dessutom erbjuder jag  20% rabatt på behandling i februari.  Med rabatterat pris blir det 240-480:- för 30-90 minuter.  
 Varmt Välkommen att boka tid!  
 Uppdatering 2012-03-20 
 Jag fortsätter att ta emot på Hälsans Hus på Visborgs området tills vidare under våren. Hör av dig för info om dagar och tider. 
 Välkommen! 
 ]]></description><pubDate>Sat, 04 Feb 2012 17:22:27 +0100</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Kapitulation</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=23</link><description><![CDATA[  Som så många gånger förr i mitt liv är det nu dags för kapitulation, igen. Och som så många gånger förr föregås den insikten av att jag anstränger mig allt mer i mina försök att nå/uppnå vissa saker. Än så länge är det som att jag behöver någon annan som katalysator, som säger de rätta orden för att jag ska se/inse att; "nu var det så dags igen"! 
 Denna kapitulation handlar om att jag VILL för mycket, att jag ANSTRÄNGER mig för mycket, i stället för att bara luta mig tillbaka och överlämna mig, i full vetskap om att jag får den information jag behöver för att komma vidare. 
 Fast å ena sidan är det kanske just det som sker då jag får rätt "input" från någon som gör att jag ser kristallklart vad det handlar om och hur jag kan förhålla mig...? 
 Det känns i alla fall fantastiskt att kapitulera lite då och då! Genast kommer det loss energi och glädje som tidigare varit bundet i kampen.  
 Därför vill jag bara önska er alla att lite då och då ge er hän med att: 
  Surrender &amp; Release  
   
   
 Varma hälsningar från Irene 
 ]]></description><pubDate>Sun, 15 Jan 2012 20:46:58 +0100</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Läkekvinnan</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=22</link><description><![CDATA[  -"Hur började detta intresse för naturmedicin?" frågade mannen. 
 "Jag har alltid varit intresserad av örter etc. Som riktigt liten skulle jag bli sjuksyster då jag blev stor. Jag var ofta klädd i min sjuksköterske dress, och bar på en liten vit doktorsväska. Mamma och stora syrran har vittnat om flertalet gånger som jag kommit hem med både blod och tårar rinnande och sökt tröst, efter någon olycka vid lek med min 16 månader äldre bror. Då var jag inte kapabel att läka mig själv. Jag minns att jag sköljde håret i Kamomill för att bleka det, redan som mycket ung." 
 -"Vad hände sedan, då du blev äldre?" frågade mannen 
 "Då det var dags för PRYO så tog mitt intresse för språk och skrivande över, så jag pryade på en dagstidning i Luleå, och fick prova på både journalist och fotograf sidan."  
 "När jag sen skulle välja till gymnasiet så hade jag varit helt säker på att jag skulle läsa Humanist linjen, men döm om min egen förvåning då jag helt plötsligt bestämde att jag skulle gå Vårdlinjen!" 
 "Jag arbetade ett år som undersköterska och sen läste jag vidare till sjuksköterska. Julen 1980 tog jag examen som sjuksköäterska i Boden. En ganska ung sådan, just fyllda 20 år. Någon del i mig har nog alltid vetat att det skulle bli någon form av vårdande för mig. Det är som att jag haft med mig sådan kunskap från tidigare liv, lagrat som cellminnen" 
 -"Ja så kan det nog vara" sade mannen. 
 Denna dialog utspelade sig i en nattdröm för några dagar sedan. Vem mannen var vet jag inte. Kanske "min inre man", eller någon som ska hjälpa mig skriva den bok jag alltid velat skriva? Kanske är detta början på min bok...? 
 Och läkekonst har jag ju fortsatt med om än inom Energimedicinen, sedan jag slutade som sjuksköterska 1994. 
 Då jag var liten sa jag ofta att det var tre saker jag ville göra: 
 Åka till Grekland, hoppa fallskärm och  skriva en bok.  
 Grekland har med åren blivit mitt andra hemland, fallskärmshoppning roade jag mig med sommaren 1982 då jag just flyttat till Gotland (skräckblandad förtjusning!). Nu återstår alltså boken! 
  God Jul på er allesammans!   
  Kram Irene  
  
 ]]></description><pubDate>Tue, 20 Dec 2011 11:32:58 +0100</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Nu blommar löken...nästan!</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=21</link><description><![CDATA[  Av IRENE AHLKVIST 
 
 På min farstubro har till slut sommarblommorna blivit utbytta mot Ljung och 
Julros. Inte för att de var slut, men...Blå Lobelia och rosa Petunia blommar 
ikapp med en jättestor Marguerit!!! och vi skriver 1/12 i morgon.  Jag har problem med att göra mig av med något som lever ser ni, så mina 
blommor får leva länge, fast de kanske borde blivit utbytta tidigare. Ibland 
undrar jag hur de kan leva och frodas som de gör, både inne och ute. Det är med 
nöd och näppe de får vatten emellanåt. och ändå växer de så det knakar! Kanske 
beror det på all healing som utstrålas i detta hus?  Jag behöver ta tag i att kapa flera jättehöga Dracenor som nu viker sig mot 
taket (mer än 2 m. höga). Jag har skrämt dem flera gånger och sagt att: "I 
morgon ska jag kapa er, det är för erat eget bästa", men inte har jag kunnat ta 
fram kniven och skära av de stackarna! Det är som att det gör ont i mig vid 
blotta tanken. Jag har till och med köpt "ymp pasta" för att bre på snittytan så 
den läker fort. Jag vet att detta låter korkat....att inte kunna ge sig på en 
blomma.....kanske finns det andra som har liknande problem?  Under julskyltningen på första advent gav jag mig ut på stan trots halv 
storm. Inte infann det sig någon julestämning, trots att jag köpte ett par 
skidor på en loppis. I fjol var det vitt och fint av snön, och i år många 
plusgrader och kraftig vind. Nu tillhör jag dem som gillar att meditativt ta en 
tur i skidspåret, så jag hoppas på lite snö snart. jag rensar hjärnan så bra när 
jag i jämn lunk stakar mig fram i skogen.  Min hjärna har en tendens att gå på högvarv allt som oftast. Jag är ju 
Jungfru Gud bevars! Och vi TÄNKER ofta för mycket. Ibland önskar jag att det 
skulle gå att bara skruva av skallen och ställa den på sängbordet när jag lägger 
mig! Ofta kan jag "tagga ner" (tihi) då jag lägger mig på spikmattan, ellr så 
får jag göra något fullständigt onödigt som att lösa ett korsord eller Sudoko. 
Då är det som att jag slappnar av och släpper dagens bestyr.  Det där med att sätta mig och meditera har jag MYCKET svårt för. Jag har 
provat med jämna mellanrum under många år. Funkar inte så bra på en sån som jag. 
En metod som ändå känts ganska bra är "sjungande meditation". Jag har varit på 
ett buddhistiskt retreat ocg fick med mig sånger till Tara; som är en sorts 
urmoder.  Enda gången min son med förundran kommit in och undrat vad jag gjorde var då 
jag sjöng dessa sånger tillsammans med dem på skivan. Han sa: Inte visste jag 
att du kan sjunga så här vackert! Då du sjuger till låtar på TV låter det 
förfärligt!" Man får vara glad för det lilla!  Avslutar med min lilla text "Tacksamhetens lov", som jag ofta säger innan jag 
lägger mig på kvällen.  
  Tack för allt jag har    Tack för allt jag får    Tack för allt jag får ge ,    allt jag kan bidra med   
 Ta det nu lugnt i "julruschen!  Kramar till alla och envar, Irene 
 ]]></description><pubDate>Wed, 30 Nov 2011 15:04:26 +0100</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Första vågen 28/11</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=20</link><description><![CDATA[   Hej alla medmänniskor!  
 Idag den 28/10 anses vara den sista dagen i nionde vågen enligt den tolkning 
Carl-Johan Calleman gjort av Mayakalendern. Med det menas slutet på 
tideräkningen, såsom vi känner den nu. Vid tre tillfällen i närtid kan vi vara med och påverka förändringsprocessen tillsammans i stora event.  
 För övrigt vet man inte så mycket mer vad som komma skall, än att man tror 
att vi nu går in i ett högre medvetenade, där vi människor förenas i vetskapen 
att vi alla är en - Oneness. Som att vi alla är ett mikrokosmos i ett 
makrokosmos. En del av helheten, en fullständig enhet och samtidigt bara en enda 
cell i det stora hela!  
 Det finns många organisationer, sammanslutningar, länder, folk som nu gör 
ceremonier världen över, med start idag. Jag vill ge tips om några där du kan gå 
in och sätta din intention för framtiden. Hur vill du vara med och påverka för 
ett "Oneness".  
  www.globalintentionsforearth.org    www.returnoftheancestors.com    www.doason e.com   
 Nästa tillfälle blir den 11.11.11 (kl.11.11), och det sista vid 
vintersolståndet 11.12.21.  
 Ta dig lite egen tid, avskärma dig en kort stund från allt brus utanför och 
kontakte Moder Jord i en stunds kontemplation / meditation med hjärtat öppet för 
kärlek. Jag tror inte det finns något "rätt sätt" utan vi kan alla komma på 
något sätt att delta. Det är vår intention som är det viktigaste!  
 Med önskan om underbara stunder i nuet och en fantastisk framtid för oss 
alla!  
 Kram Irene 
 Kategoriserat som  
 ]]></description><pubDate>Fri, 28 Oct 2011 15:51:20 +0200</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Ödet nu!</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=19</link><description><![CDATA[  Jag har funderat mycket på om det finns något som kan kallas ödet. På något vis tror jag att min vandring på jorden är en utveckling som går vidare från liv till liv. Och OM det är så , så borde det vara möjligt att vidareutveckla det jag påbörjat i tidigare liv, alltså att det finns någon form av öde som har en hand med i spelet. 
 Det jag bär med mig från förr som kan vidareutvecklas, tror jag finns som cellminnen i kroppen. För mig är det skillnad på känslor och emotioner. En emotion är ett kroppsligt svar/reaktion på något, som kan leda till att jag svarar an känslomässigt. Vi upplever ju ofta att olika "känslor"sitter i olika kroppsdelar; Fjärilar i magen, Benen blev som géle, Jag kunde inte se klart, Fick en kråka i halsen etc. Dessa upplevelser anser jag är emotioner; alltså att kroppsminnen svarar an på något med en fysisk reaktion. Därefter kan hända att vi går igång känslomässigt på något sätt, som ett svar på emotionen. 
 Just nu upplever jag att min kropp reagerar på allt möjligt. Och jag upplever det svårt att hantera starka emotioner. Då jag sökte stöd hos "min vägledare" i livet sa hon: -"Hur kan du tro att du ska kunna det (hantera starka emotioner) då du är så naken"? 
 Jag hade inte tänkt på det på det sättet. Visst har jag medvetet jobbat på att öppna upp mer och mer, att våga stå med öppet hjärta trots risken att det kan göra ont. Uppenbarligen har jag lyckats bra med den intentionen eftersom jag nu känner av allt möjligt, även sånt som inte är enbart mitt. Eftersom jag är en del av "alltet" så är det också möjligt att känna av "alltet". Nu handlar det mera om att kunna förhålla sig till allt som förnimms inom, till att särskilja vad som jag kan/skall agera eller ens reagera på. 
 Just nu är vi inne i den sista Natten - Natt 6 - i Mayakalendern, före Dag 7 som är den sista enligt tolkningen. Nätterna handlar alltid om att gå/lyssna inåt och hitta svaren inom, för att sedan manifestera ut vad man funnit, när nästa dag kommer. Just denna natt kan handla om att hitta vad som är tänkt med just min livsväg, mitt öde. Att förstå syftet med mitt liv. 
 Att där finns ett syfte, det envisas jag med att tro. Däremot kanske det inte är speciellt individuellt eftersom jag tror att vi alla är En. Att vi alla är en del av en helhet, samma helhet. Och ändå genom att vi fyller olika funktioner i denna helhet gör att vi kan ha lite olika väg/syfte. 
 Enligt "min vägledare" så gör vi inte alls några egna medvetna val. Hon tror att allt finns i våra celler, allt är förprogrammerat i cellerna. Då jag menade att jag "tagit några dagar på mig" för att besluta om något, så menar hon att det var den tid det tog för cellerna att öppna upp och ta nästa steg. 
 Hur du än tror/tänker om det så kan det i alla fall just nu vara bra att ägna lite tid till frågor vad gäller just ditt syfte i livet. Lyssna inåt efter svar, kräv svar! Du behöver inte vara timid och bedjande, det är ju dig själv du snackar med! 
 Lycka till! 
 ]]></description><pubDate>Tue, 27 Sep 2011 16:33:18 +0200</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item><item><title>Klarhet</title><link>http://iloapp.healing-akuten.com/blog/upplysningen?Home&amp;post=18</link><description><![CDATA[  Hur har ni haft det under den 5:e tuffa natten - Destruktion - i Mayakalendern? 
 För egen del blev det en hel del turbulens faktiskt! Gammal sorg som skulle ut med rötterna vällde upp, till synes utlöst av en känsla av förlust. Jag tog kontakt med en av mina vägledare i livet för att bena ut vad detta egentligen handlade om. Jag förstod att det inte var den utlösande händelsen som kunde vara all denna sorg! 
 Hon menade att våra mänskliga kroppar (inklusive dess cellminnen) reagerar med att må bra då vi får tillfört sådant vi känner igen och vill ha. Vi vill dessutom bara ha mera av det. Om tillförseln av detta något avbryts eller om vi är i färd med att släppa sådant vi känner igen och tyckt om, från våra cellminnen, så blir kroppen som tokig.  
 Det är alltså en kroppslig reaktion enligt henne. Kroppen som sörjer en förlust. Abstinens känsla. Kroppen behöver mycket kärlek och omtanke då detta pågår. Tydligen inte helt fel med att ge den lite kolhydrater och sådant som choklad. Med lite substitut så lugnar abstinenesen ner sig. 
 Efter några dagar lugnade det faktiskt ner sig och jag kände att jag behövde ta tag i något. Ta tag i att fixa med något. Kom på att mina fönster var i STORT BEHOV av putsning. Sagt och gjort, jag skred till verket. Fantastiskt vad ljust det blev inne! Vad mycket mer ljus som kommer in när rutorna inte är alldeles "grå" på utsidan. 
 Jag blev ganska full i skratt då jag kollade in nästa fas i Mayakalendern. Klarhet, med början den 5/9. Och visst vill jag se klart! Jag inte bara vill utan jag kräver att kunna se klart. Så det var en perfekt symbolisk handling. 
 Önskar er alla en stor portion KLARHET i de förehavanden ni just nu är i! 

 Kram Irene 
 ]]></description><pubDate>Tue, 06 Sep 2011 20:02:06 +0200</pubDate><category>Mina reflexioner</category></item></channel>
</rss>
